Tanken bakom konsten, Del 1

För ett antal år sedan visade SVT Musikministeriet, ett riktigt bra och brett TV-program om musik. Ett av avsnitten handlade om beställd musik skapad för vissa bestämda miljöer. En av kompositörerna i programmet jämförde där en jazzlåt med dansmusik samt en bossanova. Mannen ifråga menade att jazzlåten passade på en restaurant, då han ansåg texten vara bra samt att det fanns en tanke bakom musiken. Och just denna föreställning att det finns en ”tanke bakom” vissa verk tycks med jämna mellanrum dyka upp i alla möjliga konstsammanhang. Inget fel i sig kanske, men jag kan inte låta bli att fundera över om det verkligen kan vara så att konst eller musik medvetet kan skapas med eller utan tanke? Framför allt tycks det mig märkligt att själva idén om ”tanken bakom” oftast används för att markera ett konstverks kvalitet. Är det verkligen så att god konst alltid har föregåtts av en ”tanke”?

I den i mitt tycke fantastiska teaterpjäsen Art, skriven av Yasmin Reza, kretsar allt kring det faktum att karaktären Xerxes har köpt en mycket dyr tavla, helt målad i vitt – vit bakgrund med några vita diagonala streck. Detta inköp ska snart visa sig ställa vänskapen mellan honom och hans båda vänner Marc och Yvan på prov. Marc blir nämligen fullständigt rasande över köpet och Yvan hamnar i skottlinjen mellan två fronter. En bit in i pjäsen pressar Marc sin vän Yvan för att, för en gång skull, få honom att våga ta ställning. Xerxes har tidigare hävdat att den vita ytan ”inte är vit” utan full av färger och nyanser och Yvan håller med, han säger sig till och med bli berörd av färgerna. Marc vrålar att ”Du blir inte berörd av de där färgerna, för där finns inga färger!” Därefter ger han sitt föraktfulla uttryck för sin syn på denna typ av konst som endast vill vara nyskapande och där konstnären själv upphöjs till något gudomligt. Enligt Marc är tavlan endast ”ett stycke vit skit”. Till slut säger Yvan, i ett närmast desperat försök i att hävda sig mot Marc; ”Men det måste ju finnas en tanke bakom!” som om detta i sig skulle kunna förklara tavlans konstnärliga storhet. Marc fnyser och kontrar med att peka på sin egen landskapsmålning på väggen och frågar om Yvan tror att det finns ”en tanke bakom” den också, och i så fall vilken?

Art är visserligen bara en påhittad pjäs, men den är så pass realistisk i dialogen att den ändå kan fylla sin funktion i detta sammanhang. Själva konflikten och det som sägs skulle lika gärna kunnat utspela sig i verkligheten. Så, vad är det då för tankar bakom ett konstverk eller ett musikstycke, som så många tror sig ana? Yvan i pjäsen tycks mena att den vita tavlan inte kommit till av en slump, utan är ett noga uttänkt måleri av konstnären. Detta i sin tur tycks också försvara tavlans skyhöga pris och konstnärens status. Men om tavlan vore ett slumpens verk - skulle den vara mindre värd då? Och skulle det i så fall påverka upplevelsen av konstverket?

Jag är inte helt säker på att det som ser ut att innehålla ett djup, måste ha föregåtts av fler och viktigare tankar än det som ter sig ytligt. Och desto intressantare blir det om jag vänder på frågan; går det över huvud taget att skapa utan tankar?

Detta tänker jag fundera vidare på.

Andra inlägg

• Två stora steg
• Att teckna en tidningsbild
• Att teckna om döden - arbetet med en barnbok del 3
• Att teckna om döden - arbetet med en barnbok del 2
• Att teckna om döden - arbetet med en barnbok del 1
• Inspirationen
• Jag bloggar!
• Tanken bakom konsten, sista delen
• Tanken bakom konsten, Del 3
• Tanken bakom konsten, Del 2