Att teckna om döden - arbetet med en barnbok del 2

Den 28 april 2016 kom min och Karin Askerins barnbok Jag brukar vinka till en sten ut på Idus förlag. Jag försöker här att ge en bild av arbetsförloppet och dela med mig av en del av de tankar som dykt upp under arbetets gång.

 Ålder, utseende och miljö

En bok om ett så här pass allvarligt ämne kräver ett stort mått av trovärdighet. När jag började skissa på bilderna i boken gjorde jag barnet ganska litet, runt två år. Men sedan slog det mig att boken ju berättas i nutid av barnet självt, vilket innebär att barnet självt också måste minnas hela förloppet. Detta gjorde att jag fick göra barnet något äldre då lillebror föds än jag först tänkt, för trovärdighetens skull.

En klurig uppgift var att jag skulle teckna barnet i två olika åldrar. Och viktigast här var ju naturligtvis att man kunde tro på att det var samma barn i alla bilderna. Här fick jag helt enkelt bara skissa mig fram till en äldre version av det yngre barnet. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, om jag ens tänkte så mycket alls. Ibland när man tecknar bygger arbetet snarare på något slags intuition, än på fakta. Ty när det gäller åldrandet finns det ju inte så mycket fakta – det är svårt att förutse hur något barn kommer att se ut några år senare.

/bild7.jpg 

För att teckna en trovärdig hemmiljö för familjen måste jag bestämma mig för ungefär hur deras ekonomi ser ut i stora drag. För det är ju detta, sammantaget med stil och smak, som i sin tur bestämmer hur de bor och hur de har inrett sitt hem. Och jag måste vara konsekvent – kök, vardagsrum och sovrum måste på något vis hänga ihop. I alla fall så pass att man tror på att det är olika rum i samma hem. För att t ex. skapa bilden av pappan och barnet i vardagsrummet, då lillebror ligger på sjukhuset, fick jag närmast agera inredningsarkitekt. Jag fick skapa soffa, matta, gardiner, växter, tavlor, etc. som skulle kännas som att någon valt att sätta samman just dessa i ett rum. En utmaning då jag själv är urusel på just heminredning.

/bild6.jpg

Även utemiljön måste stämma med interiören jag tecknat. Man måste kunna känna att köket i en bild finns innanför köksfönstret i en annan bild. Jag tror att få läsare egentligen tänker på detta, men om jag gjorde fel skulle boken antagligen kännas mindre trovärdig, och det var ju just trovärdigheten jag var ute efter.

 Research

Varje bild i boken har krävt research av just den miljön som skulle gestaltas. Men jag hade som en grundtanke att inte använda någon verklig miljö rakt av. Därför fick jag för att teckna t ex sjukhuset på första bilden, i tanken göra en mix av Alingsås sjukhus och andra sjukhus som Östra sjukhuset i Göteborg, m fl. Det viktigaste med miljöskildringar är trots allt vad som utmärker själva miljön – vad är det t ex som gör att du vet att du befinner dig inom ett sjukhusområde? Ty det vet du oftast även om det inte skulle finnas några skyltar eller annan information. Det är just de där miljömarkörerna som är så viktiga att hitta.

/bild8.jpg

Detsamma gäller de två uppslagen på kyrkogården – gravstenar betecknar naturligtvis att det är fråga om en kyrkogård, men det krävs mer för att bilden ska kännas verklig. Nutida kyrkogårdar innehåller inte sällan dammar och vattendrag, promenadstråk, mm. Jag stävade här efter att teckna en modern sk. skogskyrkogård.

/bild9.jpg

Ett annat exempel på en miljömarkör i boken är bilden med morfar och barnet i köket. På ena köksluckan tecknade jag två stycken Post-it lappar. Denna enkla detalj gör genast att köket ser levande ut. Som att köket är del av ett livsflöde där det bor och lever människor som behöver påminna sig om det ena och det andra. En vardaglighet i krisen.

/bild10.jpg

 Jag har genom åren utvecklat ett gott bildminne, och jag kommer oftast ihåg det jag har sett. Men för att det ska bli trovärdigt behöver jag ibland kika lite mer. Ofta handlar det om de där detaljerna som kan vara viktiga att få med. Vissa saker kan man studera direkt, som t ex ett saftglas vilket barnet håller i handen på den sista bilden. Med hjälp av vanligt te i ett glas kunde jag studera hur ljuset faller genom vätskan.

/bild11.jpg

Värre är det med blommande körsbärsträd vilket man ju bara har en kort tid på året på sig att studera. Men då finns ju numera internet där bildsök kommer till undsättning. Jag trodde att jag skulle behöva besöka en sjukhusavdelning med för tidigt födda barn för att studera kuvöser, men åter kom internet till min undsättning. Kanske är det bättre att studera verkligheten, men referensbilderna på nätet sparar mig också en hel del tid i ateljén.

Att beskriva vår

I bokens första uppslag står beskrivet att körsbärsträden blommade då lillebror föddes. Följaktligen fick våren vara temat för boken. Då barnet sedan är äldre och berättar i nutid, står egentligen inget om årstiden i texten, men jag valde vår även här. Jag tycker att det knyter ihop historien på ett bra sätt, som nu kretsar kring två vårar med några års mellanrum.

Det finns olika sätt att beskriva vår i en bild – men i boken är det främst vädret i kombination med kläder som talar. Det är barmark, nästan klarblå himmel, solen skiner och det är vackert väder, gräset är grönt, men barnet har tjock jacka och mössa på sig. Kombinationen sol, tjock jacka och mössa andas starka vårminnen.

 I del 3 som är sista delen ska jag försöka delge lite tankar om att teckna om döden.

23 jul 2016

/img_3782-2.jpg 

Foto: Erina Kvick